Det var nåt jag skulle skriva....nåt värsta bra men kommer ju såklart inte ihåg va det var. Får väl tänka lite. Ni kan ju alltid läsa denna dikt sålänge.


Förut kände jag dig knappt, visst, jag kände dig men du var bara en i mängden
Jag hade ingen aning om hur det skulle bli, du bara var där som en helt vanlig person
Jag vet inte hur det kom sig, kanske berodde det på att vi började göra saker tillsammans
Kanske var det bara ödet, det är det ingen som vet, varken du eller jag eller någon annan i världen

Bara hittade på den nu, kommentera snälla och säg vad ni tycker. Jag tål faktiskt alla sorters kritik.